Förvaltningen följer inte EU:s rekommendationer.

I min kritik av JK:s hantering av ersättningen till helikopterföretagen tog jag upp detta med den massiva överrepresentationen av norska jägare i ripmarkerna. Jag citerade några av de Kirunabor som jag 2005 träffade längs Nikkaluoktavägen där man jämförde de norska jägarna likt ”gräshoppor” som invaderat markerna.

Vi vet att det på Jaktreform.nu och på forumet finns mången norsk jägare som läser det som skrivs och förvånande nog har INGEN bemött detta inlägg och försvarat de regler som gällde innan begränsningarna för jakten infördes 2006 och som nu åter råder. Det tolkar jag som att man från norsk sida antingen känner en skam för att man själva varit delaktiga i missbruket av ”svenskejakta”, eller så faktiskt instämmer i kritiken men av lojalitetshänsyn till sina norska landsmän avstår från att förmedla det man egentligen tycker.

De feedbacks som ändock kommit via mail från grannar i väster har innehållit bekymrade tankar kring det accelererade jakttryck som kunnat märkas år från år. Man vill gärna kunna hitta ”sitt smultronställe” och jaga på en mark ostörd utan att ständigt träffa på andra jägare stup i ett. Hellre god jakt vartannat eller vart tredje år med lugn och ro i markerna och med bra bestånd av ripa med osplittrade kullar än hetsjakt med störningar i riptomma marker. Insikten i att begränsningar måste kunna göras och förståelsen för att folk boende i Sverige måste få viss förtur är också att notera i dessa mail.

Jag vill därför tydligt klargöra för alla att vårt mål inte är att totalförbjuda jakt för norrmän eller andra utländska jägare. Vi måste bara anpassa jakten på ett biologiskt försvarbart sätt, ett sätt som också svarar mot den praxis som gäller i andra länder där jakttrycket fördelas så att boende i landet ges förtur till jakten jämfört med jägare icke-boende i landet.

Dessa rekommendationer finns också beskrivna i dokument från EU formulerade så sent som november 2007, där man tydligt skiljer på ”Resident hunting” och ”Hunting tourism”. ”Resident hunting is conducted by hunters within their country of residence” -- M a o särskiljs per definition, jägare med en koppling till det land de bor i (märk: ej nationalitet) från turistjägare. Vidare formuleras för definitionen av ”resident hunters” att ”Most hunters fall into this category”. Alltså, de flesta jägare är de i landet boende.

Detta går stick i stäv med de procentsiffror vi kan läsa i hur jaktmannadygnen fördelats för fjälljakten. Här överväger andelen utländska jägare. Därmed följer inte förvaltaren/staten de rekommendationer som tagits fram inom EU! 

Håkan.

 info@jaktreform.nu